Lördag 3-5 - Måndag 5-5
Nu är det dags att anträda resan mot fäderneslandet, men först ska vi ordna upp några saker.
Det första som ska hända är att vi alla ska bli intervjuade av den lokala tidningen. Det är bestämt att vi ska träffas vid skolan klockan tio på förmiddagen så vi åker upp dit i god tid efter att ha gjort en sista koll i huset. När vi kommer dit ca halv tio är journalisten redan där och väntar på oss. Det blev ett lite lättsamt samtal med henne under någon halvtimme plus lite fotograferande. När detta var avslutat så åkte en del av oss ner till Blue Jay för att äta lunch. Joe och Rose Urbz plus lilla Allie tog farväl uppe vid skolan för dom hade en del annat inplanerat under dagen. Efter lunchen så var det dags för den stora avskedskramarstunden, för nu var det dags att dra åt varsina håll på allvar. Alla lovade givetvis varandra att det inte var sista gången vi sågs, och det får vi verkligen hoppas.
Resan till flygplatsen gick via Tommys gamle släkting, Clifford, så att ungdomarna skulle få plocka en apelsin direkt från trädet och för att Tommy skulle få säga hejdå även till honom. När vi kom fram till flygplatsen lastade vi ur all packning innan Tommy och Dave for till biluthyrningsföretaget för att lämna in hyrbilen. Sen så var det bara att checka in, vilket är en liten procedur i sig. Alla dessa säkerhetsspärrar och kontroller kan ju göra en trött bara dom. Man får visa sitt pass och boardingcard i början av en korridor för att återigen få visa samma saker i slutet av korridoren utan att man har passerat så mycket som en enda dörr, vilket för mig verkar "lite" överdrivet. Den enda som hade problem med att passera säkerhetsspärrarna var Tommy, för han hade packat lite reservdelar i handbagaget. Detta gav upphov till en del frågor både här och där, men det löste sig så småningom.
Det är ju så man börjar fundera på om man ska sätta sitt hopp till växthuseffekten eller om man bara ska acceptera dom surkartar till äpplen som vi har här hemma.
När vi äntligen hade kommit på flygplanet så var det bara att slå sig till ro och försöka sova, ja just försöka, för det brukar inte vara så lätt att sitta och sova. Flygresan tog ju bra många timmar och det enda sällskap man hade av tv-apparaterna i ryggstödet framför var en karta över flygrutten som beskrev var man var och hur långt man hade kvar plus en del andra fakta. Det kanske inte låter som så mycket men det är i alla fall ett sällskap och lite intressant att se att man flyger nästan rakt norrut mot Kanada för att sedan ta vägen mot Grönland och Island innan man vänder söderut mot England och London.
Det ni ser på bilden är den beryktade terminal 5 på Heathrow.
Efter ett byte i London så hade vi bara några få timmar kvar att flyga till Stockholm och då kändes det som om man nästan var hemma även om vi skulle åka tåg hela natten också. I alla fall så kom vi fram till Östersund klockan 06.50 på måndag morgon.
Nu skulle det väl ha varit ganska skönt med en dags vila men nej och nej, det var bara att åka direkt till jobbet för en första lektion redan 08.30. Tack och lov så hade jag planerat in tid i datasalen för eget arbete med att sammanställa det dom jobbat med under dom veckor jag varit borta. Efter den lektionen smet jag hem för en dusch och ett klädbyte vilket var verkligen välbehövligt efter i stort sett två dygn på resande fot. Konstigt nog så kände jag mig inte speciellt trött trots allt, men det skulle väl komma så småningom.
När det var kväll och dags för hemfärd på riktigt så var det bara att sätta sig med deklarationen, den skulle ju in idag. Därefter skjutsade jag Yvonne till tåget, hon var på väg till Sicilien. Vi hann i alla fall träffas i tre timmar.
Tack och hej
Hälsar
Lennart O
Det första som ska hända är att vi alla ska bli intervjuade av den lokala tidningen. Det är bestämt att vi ska träffas vid skolan klockan tio på förmiddagen så vi åker upp dit i god tid efter att ha gjort en sista koll i huset. När vi kommer dit ca halv tio är journalisten redan där och väntar på oss. Det blev ett lite lättsamt samtal med henne under någon halvtimme plus lite fotograferande. När detta var avslutat så åkte en del av oss ner till Blue Jay för att äta lunch. Joe och Rose Urbz plus lilla Allie tog farväl uppe vid skolan för dom hade en del annat inplanerat under dagen. Efter lunchen så var det dags för den stora avskedskramarstunden, för nu var det dags att dra åt varsina håll på allvar. Alla lovade givetvis varandra att det inte var sista gången vi sågs, och det får vi verkligen hoppas.
Resan till flygplatsen gick via Tommys gamle släkting, Clifford, så att ungdomarna skulle få plocka en apelsin direkt från trädet och för att Tommy skulle få säga hejdå även till honom. När vi kom fram till flygplatsen lastade vi ur all packning innan Tommy och Dave for till biluthyrningsföretaget för att lämna in hyrbilen. Sen så var det bara att checka in, vilket är en liten procedur i sig. Alla dessa säkerhetsspärrar och kontroller kan ju göra en trött bara dom. Man får visa sitt pass och boardingcard i början av en korridor för att återigen få visa samma saker i slutet av korridoren utan att man har passerat så mycket som en enda dörr, vilket för mig verkar "lite" överdrivet. Den enda som hade problem med att passera säkerhetsspärrarna var Tommy, för han hade packat lite reservdelar i handbagaget. Detta gav upphov till en del frågor både här och där, men det löste sig så småningom.
Det är ju så man börjar fundera på om man ska sätta sitt hopp till växthuseffekten eller om man bara ska acceptera dom surkartar till äpplen som vi har här hemma.
När vi äntligen hade kommit på flygplanet så var det bara att slå sig till ro och försöka sova, ja just försöka, för det brukar inte vara så lätt att sitta och sova. Flygresan tog ju bra många timmar och det enda sällskap man hade av tv-apparaterna i ryggstödet framför var en karta över flygrutten som beskrev var man var och hur långt man hade kvar plus en del andra fakta. Det kanske inte låter som så mycket men det är i alla fall ett sällskap och lite intressant att se att man flyger nästan rakt norrut mot Kanada för att sedan ta vägen mot Grönland och Island innan man vänder söderut mot England och London.
Det ni ser på bilden är den beryktade terminal 5 på Heathrow.
Efter ett byte i London så hade vi bara några få timmar kvar att flyga till Stockholm och då kändes det som om man nästan var hemma även om vi skulle åka tåg hela natten också. I alla fall så kom vi fram till Östersund klockan 06.50 på måndag morgon.
Nu skulle det väl ha varit ganska skönt med en dags vila men nej och nej, det var bara att åka direkt till jobbet för en första lektion redan 08.30. Tack och lov så hade jag planerat in tid i datasalen för eget arbete med att sammanställa det dom jobbat med under dom veckor jag varit borta. Efter den lektionen smet jag hem för en dusch och ett klädbyte vilket var verkligen välbehövligt efter i stort sett två dygn på resande fot. Konstigt nog så kände jag mig inte speciellt trött trots allt, men det skulle väl komma så småningom.
När det var kväll och dags för hemfärd på riktigt så var det bara att sätta sig med deklarationen, den skulle ju in idag. Därefter skjutsade jag Yvonne till tåget, hon var på väg till Sicilien. Vi hann i alla fall träffas i tre timmar.
Tack och hej
Hälsar
Lennart O
Kommentarer
Trackback
