Fredag 2/5. Sista hela dagen
Ja, nu har vi kommit fram till den sista hela dagen här i Lake Arrowhead innan det är dags att dra hemöver. Vi började i vanlig ordning med att skjutsa Linda till Crestline och Davis bodyshop. Därefter kollade vi så att läget var ok för Christofer och Stefan. I vanlig ordning så var det inga som helst problem.
Ett sista besök hos Urbz och hans dataklass blev det också för att försöka få lite kontakt med dom därhemma.
Tommy pratade med Nelly och jag pratade med Erika via skype. Jag måste än en gång påtala vilket underbart medium skype är. Att kunna sitta på varsin sida jordklotet och prata med någon och dessutom ha en riktigt bra bild på den man pratar med, det är ju fantastiskt. Att det dessutom är gratis gör ju inte saken sämre. Ni som ännu inte provat på det här borde skaffa en webkamera och göra ett försök. Man behöver inte prata med någon på andra sidan jorden utan det kan ju vara en granne. Gratis är gott som en del brukar säga.
Efter en snabb lunch bar det sedan iväg mot Palm Springs och ett besök hos Mary och Mike Shanahan. Det är dom som sponsrar den Amerikanska delen av vårt gemensamma projekt och dessutom så upplåter dom sitt sommarhus till oss Svenskar, lärarna. Det var en längre resa än jag hade trott för den tog ca en och en halv timme enkel väg. På vägen dit så passerade vi bland annat ett indianreservat där dom hade några hotell och kasinon. Reglerna för det här med kasinon är lite konstiga kan man tycka. Det är så här att spel är förbjudet i Californien, med undantag för dom spelhallar som finns inom indianreservaten. Dom har sina egna lagar och regler där och behöver inte bry sig om Californisk, konstigt ord det blev, lag. En annan lite häftig upplevelse på vägen dit var en park av vindkraftverk, det var inte sju eller tio stycken. Inte heller hundra, utan det var fråga om tusentals. Hur många kan jag inte såga på rak arm men jag skulle gissa på närmare två tusen möllor. Tanken på den Svenska debatten om vilka störningar omgivning upplevde kom förstås på tal, men Dave trodde inte att folk klagade, dom fick ju inkomster av det hela. Att man sedan måste ta tillvara alla möjligheter till att tillverka ström på ett miljövänligt sätt var också ett argument till att klagomålen inte var så omfattande.
När vi nådde vårt mål så fick jag klart för mig varför Tommy hade sagt att huset som vi bor i är en enkel boning jämfört med huset i Palm Springs. Det första som möter oss innanför grinden är en staty med rinnande vatten och sen en innergård med ett antal pelare i något som man skulle kunna kalla Romersk stil.
Lite längre in i huset fanns detytterligare en fontän. Vi mötte i alla fall Mary i ett jättestort och smakfullt möblerat rum, vardagsrum eller vad man ska kalla det. Det var ett mycket kärvänligt, för Tommy och Dave, och trevligt mottagande även för mig. När vi varit där och pratat ett tag så kom även marys assistent Heather dit så att vi fick träffa henne en liten stund. Innan det var dags för returresa så guidade Dave mig runt i husen, ja det var ett gästhus också. Vad ska man säga?? Helt otroligt att man kan bo i en sådan kåk. Det var både stort och smakfullt med ett antal öppna spisar och ett utekök av det lite större slaget. Det var ingen liten klotgrill det heller.
Dessutom så hade dom både pool och jacutsi ute på gården. Att man dessutom gick direkt ut på hål nummer tretton på områdets golfbana var väl inget man skulle klaga på om man fick bo där. Nu kommer jag, och dom flesta med mig, aldrig att få möjligheten att bo så där men det är ett trevligt minne att ha fått hälsa på mitt i gräddhyllan. Närmaste granne var familjen Heinz, dom med ketchupen, och ett kvarter bort bodde även Bill Gates, han med datorerna. Precis när vi var på väg att anträda vår återfärd upp mot bergen så kom även Mike hem från golfbanan. Mike Shanahan är en inbiten golfare som har haft ett handikapp så lågt som ca 2, trots att han levt ett liv i hetluften som framgångsrik företagsledare. Han visade sig under dom få minuter vi träffade honom vara en trevlig herre.
När vi kom tillbaka upp mot bergen så var det bara att åka direkt till Crestline och äta middag i verkstaden. Frun åt en av delägarna hade lagat en fantastisk mexikansk anrättning, jag kommer inte ihåg vad maten hette men gott var det. Vi blev i alla fall kvar där ett par timmar, tillsammans med alla sex elever som varit inblandade i projektet, och minglade, innan det var dags för fortsatt resa till en lokal pub. Joe Urbz och David Nygren ville gärna bjuda på en Whisky så här kvällen innan avfärd, vilket vi tyckte var ett trevligt initiativ. Att det dessutom var ett bachelors party för både brud ochbrudgum på gång i baren tyckte vi till att börja med var ett trevligt inslag. Men, jag säger bara men, när deras drickande nådde höjdpunkter som jag inte trodde att man skulle kunna komma på tanken att ägna sig åt kvällen före sitt bröllop så kom jag och Tommy av oss. Så det blev bara en virre för mig och en folköl för Tommy innan vi tog till reträtt till båthuset och en sista attack mot resväskorna. Jag undrar vilken kulör brudparet hade i ansiktet när det var dags att gå fram till altaret, var det vit eller grön. Tack i alla fall för en trevlig stund på puben Joe och David
Sista kvällen med gänget har nått sitt slut och vi stupar än en gång i säng och somnar ovaggade.
Snart på väg hem
Hälsar
Lennart O
Ett sista besök hos Urbz och hans dataklass blev det också för att försöka få lite kontakt med dom därhemma.
Tommy pratade med Nelly och jag pratade med Erika via skype. Jag måste än en gång påtala vilket underbart medium skype är. Att kunna sitta på varsin sida jordklotet och prata med någon och dessutom ha en riktigt bra bild på den man pratar med, det är ju fantastiskt. Att det dessutom är gratis gör ju inte saken sämre. Ni som ännu inte provat på det här borde skaffa en webkamera och göra ett försök. Man behöver inte prata med någon på andra sidan jorden utan det kan ju vara en granne. Gratis är gott som en del brukar säga.
Efter en snabb lunch bar det sedan iväg mot Palm Springs och ett besök hos Mary och Mike Shanahan. Det är dom som sponsrar den Amerikanska delen av vårt gemensamma projekt och dessutom så upplåter dom sitt sommarhus till oss Svenskar, lärarna. Det var en längre resa än jag hade trott för den tog ca en och en halv timme enkel väg. På vägen dit så passerade vi bland annat ett indianreservat där dom hade några hotell och kasinon. Reglerna för det här med kasinon är lite konstiga kan man tycka. Det är så här att spel är förbjudet i Californien, med undantag för dom spelhallar som finns inom indianreservaten. Dom har sina egna lagar och regler där och behöver inte bry sig om Californisk, konstigt ord det blev, lag. En annan lite häftig upplevelse på vägen dit var en park av vindkraftverk, det var inte sju eller tio stycken. Inte heller hundra, utan det var fråga om tusentals. Hur många kan jag inte såga på rak arm men jag skulle gissa på närmare två tusen möllor. Tanken på den Svenska debatten om vilka störningar omgivning upplevde kom förstås på tal, men Dave trodde inte att folk klagade, dom fick ju inkomster av det hela. Att man sedan måste ta tillvara alla möjligheter till att tillverka ström på ett miljövänligt sätt var också ett argument till att klagomålen inte var så omfattande.
När vi nådde vårt mål så fick jag klart för mig varför Tommy hade sagt att huset som vi bor i är en enkel boning jämfört med huset i Palm Springs. Det första som möter oss innanför grinden är en staty med rinnande vatten och sen en innergård med ett antal pelare i något som man skulle kunna kalla Romersk stil.
Lite längre in i huset fanns detytterligare en fontän. Vi mötte i alla fall Mary i ett jättestort och smakfullt möblerat rum, vardagsrum eller vad man ska kalla det. Det var ett mycket kärvänligt, för Tommy och Dave, och trevligt mottagande även för mig. När vi varit där och pratat ett tag så kom även marys assistent Heather dit så att vi fick träffa henne en liten stund. Innan det var dags för returresa så guidade Dave mig runt i husen, ja det var ett gästhus också. Vad ska man säga?? Helt otroligt att man kan bo i en sådan kåk. Det var både stort och smakfullt med ett antal öppna spisar och ett utekök av det lite större slaget. Det var ingen liten klotgrill det heller.
Dessutom så hade dom både pool och jacutsi ute på gården. Att man dessutom gick direkt ut på hål nummer tretton på områdets golfbana var väl inget man skulle klaga på om man fick bo där. Nu kommer jag, och dom flesta med mig, aldrig att få möjligheten att bo så där men det är ett trevligt minne att ha fått hälsa på mitt i gräddhyllan. Närmaste granne var familjen Heinz, dom med ketchupen, och ett kvarter bort bodde även Bill Gates, han med datorerna. Precis när vi var på väg att anträda vår återfärd upp mot bergen så kom även Mike hem från golfbanan. Mike Shanahan är en inbiten golfare som har haft ett handikapp så lågt som ca 2, trots att han levt ett liv i hetluften som framgångsrik företagsledare. Han visade sig under dom få minuter vi träffade honom vara en trevlig herre.
När vi kom tillbaka upp mot bergen så var det bara att åka direkt till Crestline och äta middag i verkstaden. Frun åt en av delägarna hade lagat en fantastisk mexikansk anrättning, jag kommer inte ihåg vad maten hette men gott var det. Vi blev i alla fall kvar där ett par timmar, tillsammans med alla sex elever som varit inblandade i projektet, och minglade, innan det var dags för fortsatt resa till en lokal pub. Joe Urbz och David Nygren ville gärna bjuda på en Whisky så här kvällen innan avfärd, vilket vi tyckte var ett trevligt initiativ. Att det dessutom var ett bachelors party för både brud ochbrudgum på gång i baren tyckte vi till att börja med var ett trevligt inslag. Men, jag säger bara men, när deras drickande nådde höjdpunkter som jag inte trodde att man skulle kunna komma på tanken att ägna sig åt kvällen före sitt bröllop så kom jag och Tommy av oss. Så det blev bara en virre för mig och en folköl för Tommy innan vi tog till reträtt till båthuset och en sista attack mot resväskorna. Jag undrar vilken kulör brudparet hade i ansiktet när det var dags att gå fram till altaret, var det vit eller grön. Tack i alla fall för en trevlig stund på puben Joe och David
Sista kvällen med gänget har nått sitt slut och vi stupar än en gång i säng och somnar ovaggade.
Snart på väg hem
Hälsar
Lennart O
Kommentarer
Trackback
